|
|
|
|
 |
  |
FOTOALBUM
Jag har 2 st bilder
i mitt fotoalbum. Titta » |
|
Tommy Streling
 KORTA FAKTA
Alias: TS
Civilstånd: Annat
Relation till Vma: Brukar åka dit rätt ofta
Sysselsättning: Annat
Blev medlem: 2008-10-17
Senast inloggad: 2010-09-09 02:20
Statuspoäng: 448.10
Läs mer om Tommy »
. bloggnamn . invid en bottenlös tjärn
22 AUGUSTI 2010 Att förta glädjen | Kommentarer: 5 st | Jag är inte stark nog,
att hindra,
att jag känner glädje förtas
Ingen, inget kan jag hindra
alla är sina egna ords smed
slagna mot stigbygel och städ
Jag gör det lilla jag kan
lappar och lagar ett täcke
vår gamla värld
en dag är tiden slut
allt vad som är kvar är vad vi då lämnar
vad vill vi lämna?
Det är enda jag inte vill lämna
är det som förtar glädjen
detta beläte tänker jag svepa
i sitt eget otyg
och hålla med vitnade ben
till tidens ände
|
20 AUGUSTI 2010 10, 20 eller 25 miljarder i reformutymme? | Kommentarer: 0 st | Konjunkturinstitutet bedömde i juni att lågkonjunkturen motiverar ytterligare ofinansierade åtgärder om 25 miljarder för 2011, utöver beslutade åtgärder från riksdagen (eller vilka aviserats av regeringen). Denna bedömning grundas på en avvägning mellan stabiliseringspolitiskt behov och offentliga finanser, i linje med överskottsmålet. Med de tillkommande finanspolitiska åtgärderna om
25 miljarder kronor mildras effekterna av lågkonjunkturen. Men var tog de vägen? Har de nyttjats fullt ut.
Det haglar vallöften men inte mycket finns förankrat i regeringen. Alla dessa nya löften som ska överträffa varandra och staplas, från partierna, kan ju knappast vara förankrade på stämmor när de inte alltid ens finns med i partiprogrammen. Så vems löften ska man tro på?
I dagarna höjs prognoserna en aning av finansdepartementet. Utvecklingen ser marginellt bättre ut men omvärldsproblemen och en komplicerad riskbedömning kvarstår. I mitt tycke kvarstår ett ofinansierat reformrutrymme kring 20-25 miljarder, men det enda som aviserats helt nyligen, vilket torde haft förankring i de färska uppskrivningar, var att utlova skattesänkningar om ytterligare 20 miljarder, om utrymme ges. Man säger inte 20 miljarder om man inte har teckning. Inte Borg inte.
I ett känsligt läge, när stablisieringspolitiska behov finns och kvarstår, känns 10-15 miljarder till kommuner och landsting som en helt naturlig förstärkning, beaktat att kommuner och landsting står inför ett tyngre 2011 än vad innevarande år blir. Utväxlingen från offentliga satsningar, i rådande konjuktur- och prognosläge, brukar ge närmast full utdelning tillbaka. 10 miljarder till infrastruktursatsningar skulle skapa ytterligare stimulans. Men allt regeringen kan prata om är 20 miljarder i skattelättnader. Det är ingen reform i dessa tider. 10 miljarder i sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagare (1-9 anställda) vore däremot en injektion.Fortfarande är egenavgifter högre för dessa än när man tog över makten från socialdemokraterna. I valtider kan man inte låta bli att just förespegla skattesänkningar, men inte värna kärnan i välfärden, vård, skola och omsorg, för man kan öronmärka miljarder dit. Det är en gammelmoderat politik. Som sliter på en redan hårt ansträng offentlig sektor. Jag tycker det är cyniskt, för man vet behoven. Att SKL, genom Anders Knape, tiger still så många månader innan valet, är faktiskt anmärkningsvärt (oavsett om han är moderat eller inte). Man verkar inte ha integritet, ingen pondus. Sverige är uppenbartligen inte dess kommuner och landsting, det är ett land som administreras genom regeringskansliet. Det finns ingen helhetsyn enligt mitt förmenanden. Synen kvarstår, att tjockare plånböcker skapar ökad konsumtion, leder dock inte till en förbättrad kommun- eller landstingsekonomi över en natt, möjligen på ett par års sikt. För fler jobb och företag måste hinna skapas. Skattesänkningar ala jobbskatteavdrag kan vänta tills ingången av en högkonjuktur där världsläget stabiliserats.
Trots att prognoserna har förbättrats nedskriver finansminister Anders Borg reformutrymmet till 10 miljarder. När man veckan innan lättat på förlåten och viskat 20 möjliga miljarder i skattesänkningar. Det här stämmer inte, valfläsk eller inte. Refomrutrymmet kvarstår, men markeringen gäller, kräv inget men belöningen kan komma som ett brev på posten efter valet.
Jag tror inte på spel. Jag tror inte på denna ”åtstramningspolitik” i det allvarliga läget Sveriges ekonomi befinner sig, det är minst ett till två år för tidigt. Borg gjorde likadant efter den globala krisens inträde, lyssnade inte på regeringens finanspolitiska råd, då ungefär samma nivåer föreslogs. Jag tror att kommun- och landstingssektorn skulle kunnat haft 10-15 miljarder ytterligare att insätta. För detta år. Vilket skulle kunnat vara fallet även nästa år. Det skulle gjort skillnad. Hjälpande att hålla kärnverksamheterna lite högre ovanför vattenytan. Och samtidigt öka återhämtning och tillväxt. En perfekt nykeyniansk ingång. För detta förlorar regeringen och Borg än mer av mitt förtroende. Besparingarna hos Västerbottens landsting har satt sina spår och lär fortsätta göra det, som ett exempel. Västerbottens kommuner skulle dra stor nytta av en ytterligare förstärkning av statsbidragen. Temporärt eller inte. Men 2011 kommer bli tungt utan större förstärkningar samtidigt som kommunerna står inför många stora reformer och förändringar.
/ Tommy Streling
|
18 AUGUSTI 2010 Dagens Nyheter 2004 - i kommunkrisens spår | Kommentarer: 0 st | Läsvärt reportage från 2004-01-08 om Vilhelmina, som kanske kan ge vingar åt både nya och gamla tankar.
"Vilhelmina vill inte stå med mössan i hand" är titeln.
http://www.dn.se/ekonomi/vilhelmina-vill-inte-sta-med-mossan-i-hand-1.234107
Sedan dess har många knutit näven i fickan och kramat sönder skärmen på vegamössan.
Vad har förändrats sedan dess?
Vad kan vi förändra? Vad vill vi förändra?
Vad behövs, vilka resurser, vilka medel, vilka insatser?
Finns det en samsyn mellan partierna mer än att säga fler jobb och inflyttning?
Vilka är de viktigaste fem åtgärderna?
Kan vi i kommunen enas om fem punkter vi vill driva hårt i kommunen?
Som vi kan rikta till kranskommunerna och fråga,
vilka fem punkter vill vi driva hårt och nu?
Punkter vi tänker ta till riksdag och regering, oavsett vilken regering det månde bliva efter valet.
Väl mött!
/ Tommy Streling
|
22 JULI 2010 Havremagasinet | Kommentarer: 0 st | Gå och se!
Att lyda order är inget tecken på undergivenhet. Inte heller på lojalitet. Möjligen på likhet inför lagen, utan lagar skulle världen fyllas av allas krig mot alla. Det är en vacker tanke.
Trots alla lagar, trots tvåhundra års fred i vad man påstår vara ett land, faller patroner mot jord. Till skrotvärde av mässings dagspris. För en guldpeng kan liv kvittas. Ekvationen blir inte enklare än så. Samhällsekonomiska höftningar gör sig icke besvär.
Ser jag en knut på en gevärspipa tänker jag ingenting utom slöseri på knutar. Att slösa med knutar är nästan allvarligt. Vapen sedan, är icke vådliga, bara brukandet. Slår man knut på kanonrören på stridsvagnar utanför Bodens regemente blir symboliken svårgripen. Att man inte längre siktar mot Ryssland eller att allt är möjligt inom ingenjörskonsten. Fantasin har inga gränser. Synnerligen inte i krig.
Jag kan inte påstå att jag tål kulsprutor. Jag tror få tål det. Det kräver ett alldeles särskilt immunförsvar. Ksp-58 är en modell jag lärt mig traktera. Det finns ingen stolthet i detta. Endast missmod över att jag aldrig vägrade lära mig instrumentellt dödande.
När kulsprutesmattret når öronen på Havremagasinet i Boden irriteras jag över ljudnivån. Havremagasinet är demilitariserat, det är Bodens Konsthall. Det pågår en konstutställning. Inte krig. Jag påpekar saken för personal. Den som upplevt krig kan bli illa berörd. Kan plågas. Som när krevader slår ner. En alldeles särskild vibration sveper genom hjärtat. Man var på rätt plats och inälvorna är hela och hänger inte ut genom hål i buken. Krig är öronbedövande. Pipan slår knut på sig. Allt är meningen. Påträngandet och maktlösheten. Som jag inte står ut med. En salva får mig att rycka till igen. Vänder ryggen. Går ut. Men hör det tunga slutstycket ändlöst resa genom sin väloljade rymd, genom förrådsdörrarna.
Det finns alltid någon som kan påminna oss om våld. Mot din nästa.
Att vända andra kinden till, skapar en rodnande symmetri i ansiktet. Om något vackert finns i denna tanke, är inget jag kan avgöra. Krigslagar liknar mest ett rättfärdigt krig i någon ökenreligion som ristats på sten. Man väljer religion när det helgar ändamålen. Eller bortser man från religion. Hur skulle någon kunna kriga om man följde budorden? Jag vet inte, jag följer inte stentavlor. Jag har inte letat efter förbundsarken i rädsla att finna den.
Krig går ut på att vinna det ovinnbara. Att ordermässigt döda, till slutet uppenbarar sig. Inte olikt dataspel, där spelaren ger order själv. Skulle man tvingas lyda order blint i dataspel skulle spelet inte finnas. Möjligen. Om motsvarade gäller för krig är inte en intressant tanke. Varför skulle det vara det? Varför finns tanken om en fri vilja på så många håll, utom i krig? Eller är krig det yttersta beviset på den fria viljans gränslöshet? Möjligen. Om demokratiska majoritetsbeslut skulle tas i militära förband, från tropp till bataljon, vore krigen precis desamma. Inget skulle gjort skillnad om krigsförklaringar folkomröstats om. Möjligen. Möjligen samma beslut. Kontrafaktiska resonemang som aldrig kan prövas. Säg aldrig aldrig.
Marknadsekonomi är inget krig om resurser. Alla utbyter varor och tjänster ömsesidigt och till sitt rätta värde. Alla har samma grundkapital och livsförutsättningar. 1921 blev det fritt för alla att rösta liberalt. Det var första gången det var möjligt. Att inte alla röstade liberalt ter sig som ett mysterium. Förstod de röstberättigade inte sitt eget bästa? Det var ju det liberala som burit väg för socialdemokratins inträde i riksdagen? Ingen minns längre de som minns. Historieböckernas monopol väntar och stampar takten. Precis som tolkningarna. Häromåret träffade jag en dam i kön till en bank i Gävle. Hon hade bevittnat Ådalen. Så kom min tankar på skam. Nog mindes hon skotten från militären mot arbetarna.
I krig förstår nationen sitt eget bästa. Människorna måste lita till detta, att något över dem vakar, över deras gemensamma intresse. En kultur som format vår värld under tusentals år. Att bedriva terror har dock demokratiserats vidare. Alla har verkligen möjligheten. Nationalstatens våldsmonopol är brutet med besked. Men den goda fienden, terrorn, ger större frihet att inskränka flertalets frihet och öka kontrollen. Den paranoida spiralen fördjupas liksom rynkorna i maktens pannor. Som om någon har makt. Makt finns inte längre, bara makt att inbilla. Ty den är förlorad för alltid. Makten. Vi får gripa efter skärvorna.
Terrorbalansen är inte densamma som på den gamla goda tiden före murars fall. Terrorn har varit och är ofta ansiktslös. Alla kan dö för en förlupen kula eller detonerade laddning. Det går att leva med. Till dess man dör. Detta är vad som visst är. Att tiden alltid är utmätt, att vi aldrig mer kommer finnas. Så vad gör av tiden i det vi kallar livet, hyllar livet? Hyllar det gemensamma?
I Havremagasinet lagrades upp till 2000 ton säd. Till dess hästarna togs ur drift, utrangerades. Till dess havgregrynsgröt icke längre var en nåd. Detta sofistikerade, och enligt mitt förmenande faktiskt vackra, magasin är sannerligen värt ett besök. Konst och installationer. Särskilt sevärt är samligen av Bodenskolans alster. Denna samling konstnärer, många autodidakta, som samlades, umgicks, levde, för konsten, för livet. För skapandets glädje. Måtte Havremagasinet återuppstå efter sommarens utställning. För den står i bjärt kontrast till både Umeå och Luleå, där få konst- och utställninghallar står att jämföra med. Gå och se. Det är ingen order. Jag ger inga order. Jag kan inte ge order. Jag är antimilitarist. Amen!
Tommy Streling
|
10 JULI 2010 "den onde" | Kommentarer: 6 st | Var kommer språkliga uttryck från?
Var kommer stigmatiseringar från?
Ska en upplevd stigmatisering, offentliggjord av en person, sedan användas av andra som tillmäle för att den drabbade uttryckt sig som denne gjort?
[Du har kallat dig för "ditten och datten", då kallar vi dig hädanefter för "ditten och datten"]
Jag ger inget svar, men fenomenet tål att tänka på. Apropå att tankar från reptilhjärnor sägs förekomma i bloggosfären. Vilket i sin tur kan tolkas som förklaring eller avfärdande, av reptilhjärnornas förvillelser vill säga. Som för att ursäkta vissas primitiva språkliga krumsprång. I samma andetag nedvärderande, om man går inte till sakdiskussion utan endast inskriver ett påstående om människors oförmåga att uttrycka sig.
En återkoppling till debatthistorien i Vilhelmina känns nödvändig.
En blogg och några kommentarer, november 2008.
http://www.vilhelminabloggen.se/medlem.php?mid=134941&comment=1&year=&month=&sok=1&blogg=den onde&bloggID=18572#72064
Ett citat härur:
”Jag har i olika frågor haft många samtal med djupt troende personer. Just i den här frågan så fick jag svaret (förkortat och med egna ord) att vi ska använda oss av de resurser som vår Herre gett oss, till gagn för människan bl a i form av arbetstillfällen och framtidstro. Vi ska inte spara något till ”den onde”.
Det som ekar i mitt sinne är ”vi ska inte spara något till den onde”.
Som om det fanns en annan sida. I frågan om naturen och ett vattendrag, ett strömvatten som skadats under decennier, men som på intet sätt är irreparabelt. Det ska inte sparas till "den onde". Vem är "den onde"?
Hur kan ”inte spara” Vojmån vara att inte ge till ondskan eller den onde?
Vilken logik, vilken övertygelse, vilka grundbultar, är det som ger denna slutledning? Villka bibliska hänsyftningar kan ge stöd i denna tanke eller syn?
Ska naturen offras till varje pris, eller till och med enkom för framtidstrons skull? När så naturen slår tillbaka, genom ekosystemkollapser, som påverkar hela biosfären, vems är då orsaken?
Att särskilja naturen från människan, och tillskriva naturen som "ond",
om den bibehåller sin egna natur, tål att både rannsaka och fundera över. Naturen har inget egenvärde. Är den Guds gåva till människan att tämja efter eget skön? En biocentrisk syn synes icke i stjärnorna.
Vem är det vi inte ska spara till, i fallet, att inte spara till "den onde"?
Den 30 november 2008 fanns ett svar. Inte spara till Naturen, inte spara till ”vojmåns vänner”, till dess företrädare - var följdaktligt.
Man slås av tanken att ”den onde” överförs följaktligt till de två mest framträdande personerna i Vojmåns vänner. Cirkeln är sluten. Vojmån ska inte sparas till "den onde", till Ronny Thellbros och Göran Jonzons anhang. Det var andemeningen då.
Spara inte något till ”den onde”, till de som företräder vojmåns försvar.
Det här minns jag som igår. Det här har etsat sig fast i sinnet.
Formuleringarna var skrivna med "egna ord".
Så vem är det som tillskrivet, som medium förvisso, vojmåns beskyddare som "den onde"?
Här synes en mycket stark koppling till begreppet "den onde" och vederbörande personer som figurerat i diverse "diskussioner" på Vilhelminabloggen den sista tiden.
Att någon härom veckan uppfann ”den onde” om sig själv är naturligtvis viktigt att reda ut. För att ingen ska ha sagt det innan om vederbörande. Så att Göran Jonzon står där med sitt påhitt som ska likna fabrikation och självömkan.
Den som letar skola finna. Men letar man inte så finner man inte.
Så kan ett upplevt förhållningssätt avskrivas som egenkonstruktion.
För mig är skrivelsen " den onde", om de som försöker rädda Vojmån, ett sätt att med Guds hjälp formulera det rättfärdiga i ett överledningsprojekt.
Jag skulle vilja träffa dessa djupt troende människor som formulerat sig på detta vis. För att kunna förstå dem. I nuläget är det vad jag eftersträvar, att förstå främst, hur naturens beskyddare kan vara företrädare för "den onde".
/ Tommy Streling
|
4 JUNI 2010 Northern Sparsely Populated Areas | Kommentarer: 1 st | Just one or maybe two simple question folks!
Who is the main-man?
What are the common objectives?
---------------------------------------------------------------------
klippet nedan kommer från "Northern Sparsely Populated Areas"s hemsida
---------------------------------------------------------------------
Welcome to the Northern Sparsely Populated Areas
The regions of northern Finland, Norway and Sweden have many common circumstances such as sparse population, harsh climate and long distances. This part of Europe is also specifically affected by globalisation, energy-supply, climate change and demographic change. The region has a population density of only 4.9 inhabitants per km2, something that cannot be found in any other part of the European Union.
The NSPA network consists of 14 regions in three countries sharing common circumstances and objectives, working together to raise awareness of the region in the EU institutions, influence EU policy and to provide a platform for best practise.
For more information please contact one of our five EU-offices in Brussels or email us on info@nspa-network.eu.
"NEWS in may 2010"
A couple dozen MEP:s are behind the work carried out by the "Intergroup Mountain, Island and Sparsely Populated Regions", or "Intergroup 174". The group is a cross-party, cross-country unofficial coalition, and it represents sparsely populated areas, island - and mountain regions across Europe.
The key objective of the group is to promote and defend the interests of Europe's islands, mountain and sparsely populated areas at the European level, to ensure the EU institutions are made more aware of the issues and challenges facing these regions, and that the new Article 174 of the Lisbon Treaty is taken fully into consideration in future EU legislation.
It is noteworthy to observe that all involved parties agree that the focus ahead must be to promote these regions strong sides, and highlight how these regions can contribute to growth and development in the EU.
All regional policy must take the Europe 2020-strategy into consideration, and the Intergroup 174 will therefore work towards the territorial dimension being included in the EU 2020 strategy. Currently, neither the relation to regional authorities nor multilevel governance is mentioned in the strategy.
Additionally, the group will work strongly towards promoting the special interest of remote and rural areas and island communities in relation to the future EU cohesion policy.
This autumn, the fifth cohesion report will be presented. The report will include DG REGIO's views on the future regional policy. During the first half of 2011 the first draft of the EU's regional policy post 2013 is expected. Towards this, the Intergroup 174 will work actively, presenting concrete policy proposals. More specifically, this will include positions and propositions concerning both vertical and horizontal levels of governance. For the NSPA, this process is rather testing. Our main challenge is to become more specific in terms of articulated interests and priorities. On an EU level, the policy making process is intensifying. To be able to participate in the dialogue, and defend and promote the interest of the northern region, the NSPA might have to speed up its work accordingly.
The European Parliament Intergroup 174 has taken its name from the new provisions of Article 174 of the Lisbon Treaty, which states that in its efforts to promote economic, social and territorial cohesion, the Union shall pay particular attention to regions which suffer from severe and permanent natural or demographic handicaps such as the northernmost regions with very low population density and island, cross-border and mountain regions.
--------------------------------------------------------------------------------------
Så vad har det här nätverket för syfte?
Vad har det för formellt mandat?
Vem har initierat det?
Vad kan följderna bli med denna typ av inofficiella positionerings- och nätverksarbete?
Hur hanterar kommuner och regioner/kommunförbund frågorna utifrån ett demokratiskt perspektiv?
Vad händer om man tappar mellannivån på riksplanet, för diskussionen/nätverksarbetet? Är det syftet?
Svar på svenska går självklart utmärkt att lämna. Frågorna i början var bara ett sätt att skoja till det mitt i avgrundsallvaret.
Tack för er medverkan i att analysera policytexter med ett oerhört stort mål- och faktainnehåll.
/ Tommy Streling
|
3 JUNI 2010 I centrum av pereferin | Kommentarer: 0 st | Ge mig ett landskap och peka ut dess centrum.
Är det tyngdpunkten, den geometriska mittpunkten eller den kulturella och historiska skärningslinjen mellan tre punkter som bildar treenighetens triangel vars tyngdpunkt vandrar mellan kyrkplatserna?
Vilka är dessa tre punkter i Södra Lappland.
Vilket är egentliga centrum i Södra Lappland?
Finns det? Finns flera?
Hur ska man se på verkligheten när ett välvalt och tradtionstyngt regionalt "varumärke" omfattar något annat än vad det egentligen är?
Innebär varumärket förvanskning och exkludering eller förstärkning och inkludering? Får det några konsekvenser eller är det helt riskfritt?
Kommer någon ihåg Södra Lapplands filmfestival? Var ägde den rum?
I Norra Lappland har destinationsnamnen blivit Swedish Lapland. Vad är svenska Lappland om inte södra och norra Lappland? Vad är det man skapar genom sitt namn? Exklusivitet och utvaldhet, med monopolanspråk där en halva representerar hela? Samtidigt, Lappland är det något som ska ses som svenskt. Tydligen. För den som minns, var det var man var skriven (kyrkplats) som gjorde var man fick för nationalitet. Hur många samer har inte slutat vandra över gränsen för att man succesivt beskurit denna gränslösa värld som till slut blev en stängslad rågång?
Finns det överhuvudtaget ett svenskt Lappland?
Konstruktionen vilar i ett nationalstatsperspektiv.
I kolonialmaktens ögon. Så lätta att drunkna i.
Hur ska dessa varumärkesfenomen möta varandra och kunna samsas i en marknadsföring mot utlandet? Hur ska man hantera varumärken som konstruerar en föreställning om både etnisk och geografisk samhörighet? Utan att förlora något på vägen.
Hur ska man betrakta Södra Lappland när kommuner från Jämtland nu är med och samverkar/samarbetar.
Hur ska man betrakta resten av kommunerna i Södra Lappland som inte är medlemmar i Destination Södra Lappland? Får de verkligen vara med?
Hur tror man de kommuner som exkluderats förhåller sig tillbaka när man åsidosätts av en klubb som anser sig ha monopol på ett namn, till dess man ansluter? Men så snart man ansluter tunnas kärnan ut och det unika blir plötsligt större och större, luddigare och luddigare. Precis som en region eller ett landskap, hur svårt är det inte att precisera och generalisera då? Det entydliga försvinner. Man vill representera något stort, men avgränsa det några dalgångar. Att ta det stora och skylta det lilla med. Visst är det smart.
Vad allt handlar om, är om historien har någon innebörd. Om våra socknar och kommuner har något gemensamt som vi vill sudda ut och varför. Kan man göra vad som helst bara för att man hittat det ultimata varumärket?
Naturligtvis. Skulle jag påstå något annat. Jag lever i det förgångna. I den tiden som påstås ha en historia. Det måste jag be om ursäkt för. Men har ni synpunkter på min ständiga tveksamhet, varsågoda att kommentera. Jag har idel öra. Jag vill förstå.
Tommy Streling
|
31 MAJ 2010 Förhoppningfullt inför valet! | Kommentarer: 0 st | Jag tycker det är väldigt roligt att så många erfarna politiker och politiskt intresserade har blivit medlemmar på Vilhelminabloggen. Tänk att riksdagsmän, kommunalråd, kommunstyrelseledamöter och medborgare från när och fjärran kan samsas, umgås och diskutera på ett så fantastiskt fora som detta.
Om en god ton och saklighet upprätthålls, finns alla chanser att allt fler blir medlemmar och engagerar sig i debatten. Det som jag ser mest fram emot, är att fler yngre träder in i det politiska samtalet på bloggen. Barnen och ungdomarna är vår framtid och det är viktigt att dessa röster kommer till tals och bemöts på ett engagerat och respektfullt sätt. Väl mött i debatten!
Tommy Streling
|
30 MAJ 2010 Prissatt vatten? SOU 2010:17 | Kommentarer: 0 st | Det har tagit tid för sanningens minut att komma upp till ytan. Det har varit märkligt tyst. Det statliga utredningen SOU 2010:17 föreslår att bygdeavgiftsmedel främst skall användas till vattenvårdande insatser. Sekundärt, i mån av utrymme, att användas som tidigare, till investeringar för näringsbefrämjande insatser eller service i bygden eller annars är till nytta för denna.
Har drabbade vattenkraftkommuner fått upp ögonen för denna enastående prestation till utredning som inte har ett uns till ryggrad att kräva ett öre utöver bygdeavgiftsmedel för att tillgodose behovet? (minns riksdagsbeslutet att alla vattensystem skall ges faunapassager/fiskvandringvägar). Om man läser vattenlagens avsikter så är det ett historielöst och omdömelöst förslag.
Vattenkraften genererar kring 67 TWh per år till ett elbörsvärde kring 43 miljarder kr (snitt 2010) och ett försäljningsvärde till slutkund gånger 3. Är det inte märkligt att drygt 100 miljoner i bygdeavgiftsmedel nu riskerar konfiskeras på detta sätt?
Ingenstans på världens alla marknader är råvaran gratis, jo vinden, men vattensystem är satta i en ständig miljöpåverkan/miljöförstöring. Hur kommer det sig att exploatörerna först och främst inte står för kostnaderna för anpassningar och åtgärder? Hur kommer det sig att man inte även skall betala en miljöavgift som skall fonderas? Just för att Vattendirektivet skall kunna genomföras i praktiken. Men på bekostnad av vem - de drabbade ånyo. I SOU:n. http://www.regeringen.se/content/1/c6/14/08/64/6ea1b105.pdf, föreslås man även komma undan med avgifter istället för åtgärder i nya miljöprövningar. Hur skall dessa beräknas, hur skall miljönyttan beräknas? Varför inte istället kräva villkorslösa anpassningar, utförda i samråd med sakägare, vattenråd, fiskeriverket, länsstyrelsen och berörd kommun?
Att regleringsföretagen betalar åtgärderna i sina vattenregleringsystem borde vara den första självklarheten. Den andra att man även tar ut en avgift om 1 öre per procerad kWh, som fonderas för oförutsedda avgifter.
Vad är, låt säga (1) % på 43 miljarder, jo bara 430 miljoner om året, en spottstyver sett i sammanhanget.
Att ta ut 5-10% vore ingenting, sett i backspegeln. Till hur miljön och bygderna drabbats under decennier och vissa fall ett sekel.
Hur många centermotioner har inte föreslagit återbäring till vattenkraftkommuner? Alla har stoppats i soptunnan. Regeringen har inte gett ett lillfinger. Och centerpartiet fortsätter hoppas på nästa mandatperiod, att då , då ska vi minsann göra skillnad.
I Norge gör ett antal miljarder stor skillnad. Tiodubblade bygdemedel (med en mängd mål och inriktningar) om 45 miljoner kr/år skulle kunna göra god nytta i Vilhelmina. Då inräknar jag inte åtgärder i de reglerade vattnen. Istället kämpade ledande politiker om att bli exploaterade en sista gång. Nog är det märkvärdigt hur man ska sälja ut det sista man har för en grynvälling istället för kräva sin rätt.
Genom SOU 2010:17 skall istället bygdeavgiftsmedlen nu stjälas från de urlakade och exploterade vattenkraftkommunerna.
Kommer någon regional resning och samling ske? Det kan 10-kommunsamarbetes möte diskutera i veckan. Får man hoppas.
Oavsett, alla som vill, orkar och kan, skriv till näringsministern och miljöministern och uppvakta dem. De förtjänar ett svar från de som kommer drabbas.
/ Tommy Streling
|
|
|
|
| | | | | |
|
|
13 000 besökare/mån!
|
