|
|
|
|
 |
  |
FOTOALBUM
Jag har 35 st bilder
i mitt fotoalbum. Titta » |
|
Helen Ljungmark
KORTA FAKTA
Alias: Helen B
Ålder: 36 år Civilstånd: Gift
Relation till Vma: Har bott där
Sysselsättning: Anställd
Blev medlem: 2007-04-25
Senast inloggad: 2009-09-04 16:04
Statuspoäng: 1259.00
Läs mer om Helen »
. bloggnamn . du lever bara en gång
4 SEPTEMBER 2009 Stressade stockholmare | Kommentarer: 7 st | Nu har jag snart varit i Stockholm i två veckor och jag måste säga att jag har gått vilse förvånansvärt lite. Visserligen rör jag mig mest i närområdet och när jag inte rör mig i närområdet så tar jag tunnelbanan. Och dit tror jag mig ha hittat den ultimata vägen. Jag tror dessutom att jag börjar bli ganska bra på den där introverta, tomma blicken som verkar vara kutym att ha i tunnelbanan.
Jag har dock börjat inse att tunnelbanan inte är det ultimata transportmedlet om man faktiskt vill lära sig att hitta ovan jord. Jag menar, de linjer jag brukar åka kan jag utantill och vet precis att Hornstull ligger till vänster om Zinkensdamm eller att Leicester Square ligger till höger om Picadilly Circus om man nu råkar vara i London. Detta är dock till föga hjälp när man kommer upp ur tunnelbanan och inte har någon aning om åt vilket håll som är höger eller vänster i verkligheten.
Cykel hade varit ett optimalt transportmedel om det inte hade varit för den där lilla detaljen med Stockholmstrafiken. Totalt livsfarligt ser det ut när de svischar fram ner mot Slussen. Jävla galningar.
Och bråttom har de också, hela tiden, på vilket sätt de än väljer att transportera sig. När man kommer från Jämtland så är man liksom van vid ett helt annat tempo och definitivt vid en helt annan kollektivtrafik. Jag har väldigt svårt att förstå de där människorna som nästan flyger förbi en i rulltrappan på väg ner i tunnelbanan när de hör att ett tåg är på ingång. Man hör det där ljudet av vinddraget från tåget och helt plötsligt känner man ett liknande vinddrag från tjugo stockholmare som viner förbi en på det mest halsbrytande sätt. När man själv kommer ner till den då tomma perongen och tittar upp på tavlan så får man se att nästa tåg går om tre (3!) minuter. De här människorna har alltså riskerat liv och lem för TRE minuter. Herregud. Jävla galningar. Annat är det hemma. Skulle man missa bussen till Ytterhogdal eller Åsele eller nåt så får man vackert vänta till nästa dag.
|
21 AUGUSTI 2009 Helen B till Stockholm | Kommentarer: 8 st | Jajamensan! Jag har inte varit helt overksam i min tystnad. Under vintern och våren har jag planerat och råddat och fixat och donat och nu är det dags - om två timmar sätter jag mig på tåget som ska ta mig till Stockholm.
Två terminer ska jag studera förlagsvetenskap vid universitetet. Jag har alltså till slut fått tummen ur och i stället för att bara klaga och gnälla på jobbet så har jag resolut beslutat mig för att ta saken i egna händer och starta eget. Ett eget bokförlag alltså.
Vid sidan om studierna kommer jag att praktisera och göra småjobb för bokförlaget Kalla Kulor samtidigt som tanken är att jag så smått drar igång mitt eget företag. Faktum är att jag under våren faktiskt redan har översatt en bok för Kalla Kulor som släpps i slutet av nästa månad - en biografi om Bruce Dickinson (sångaren i Iron Maiden för er som inte är rockers). Kolla in!
http://www.bokus.com/b/9789185535569.html?pt=search_result&search_term=joe%20shooman
Jag återkommer förhoppningsvis mer frekvent framöver. Dels så antar jag att det kommer att finnas en hel del att rapportera från storstan, norrlänning som jag är och sen så håller jag det inte för helt otroligt att ni kommer att få lära er vad man INTE ska göra när man startar eget.
Just nu så fokuserar jag mest på att inte fundera på allt som jag kan ha glömt att packa ner, maken har faktiskt redan nu tillräckligt många väskor som han ska släpa.
|
9 JULI 2009 Mot Vilhelmina! Reunion! | Kommentarer: 4 st | Vill bara helt kort säga att tiden måste vara alldeles åt helskotta ur led om den påstår att det är 20 år sedan jag gick ut nian.
Tjugo år är ju faktiskt även med mina begränsade matematikkunskaper mer än dubbelt så länge som jag gick i grundskolan överhuvudtaget.
Nåja. Jag är ju inte den som tackar nej till en inbjudan även om nu själva formalian råkar vara fel, så i morgon (tidigare än det borde vara tillåtet att behöva vara vaken) sätter jag mig på bussen och åker upp till Villis för en icke-specifierad återträff med mina gamla klassisar. Klackarna i taket!
|
8 JUNI 2009 Sweden Rock Wreck | Kommentarer: 9 st | Jag har just tillbringat en halvtimme eller så med att försöka få bort det svarta nagellacket som jag i fjol när jag kom hem från Sweden Rock Festival bestämde att jag i år skulle ha på naglarna. Och när jag till slut hade fått bort det kom jag ihåg varför – jag var lika svart under naglarna som ovanpå, så nu har jag skrubbat och petat bort skit, som jag inte vill veta vad det en gång var, i ytterligare en halvtimme.
Jag måste faktiskt erkänna att jag totalt misslyckades med mitt festivalande i år. Lite förvånad är jag allt för jag tyckte att jag hade förberett mig till i alla fall 95 % och lärt av föregående års misstag som att dricka för lite vatten, dricka för mycket annat, vara för länge ute i gassande solsken, sova för lite, se skiten under de omålade naglarna, försöka se för många band och ändå lyckas missa det där som alla sen snackar om.
I år drack jag inte för mycket annat. Det resulterade i att jag var lite smått bakfull hela tiden från torsdag morgon till i eftermiddags nån gång. I år sov jag inte för lite. Det resulterade i att jag tog en tupplur när Grand Magus, Voivod och Soilwork spelade, plus att jag hade somnat för natten när Twisted Sister spelade. Men jag vaknade under ”We’re not gonna take it” och blev lite smått irriterad över att de spelade så förbaskat högt. Att vara ute för länge i solskenet var inte ens att tänka på. Istället gick jag omkring med långkalsonger under jeansen. Sist jag hade det var de där två dagarna i januari när det var -30. Visserligen slapp jag se skiten under naglarna, men å andra sidan så hade jag alltså fem dagars festivalsmuts därunder i stället för bara en i taget.
För att sammanfatta så var jag alltså bakis och genomfrusen i ungefär fyra dygn. Och med tanke på att jag inte direkt är jordens mest positiva solstråle i vanliga fall så kan ni ju vara glada för att ni inte behöver umgås med mig just nu.
Om några dagar kommer jag kanske att ha glömt tröttheten och huvudvärken och kylan, man brukar ju på något sätt göra det och då återkommer jag kanske med en lite mer positiv rapport. För jag tror ju ändå nånstans att vi faktiskt hade himla kul mellan varven.
|
10 APRIL 2009 Japaner, japaner, japaner | Kommentarer: 1 st | Jag har ganska länge känt mig relativt övertygad om att jag bor på fel plats i världen, men oftast har det handlat om norrlandsvintrarna som är ganska värdelösa när man är totalt ointresserad av skidåkning, skridskor, skoter och snö och kyla i största allmänhet. Varje vinter så suckar och stönar jag alltså över mörkret och kylan och och tycker att livet är ganska värdelöst.
Nu har jag emellertid upptäckt vart jag borde bo, och inte bara på grund av klimatet som visserligen säkert är bättre än i Jämtland, utan även på hur jag personligen ser ut att framstå. Det verkar nämligen som om jag har ett utseende som utrstålar ungdom hos japaner. Jag tror att jag redan har berättat om när vi tidigare i vintras var på en av stans japanska restauranger med min svåger med fru och tonårsdotter och de bad mig visa leg när jag beställde öl till maten. En fantastisk upplevelse som nästan upprepades igår när jag och min kompis Fredrik var där och beställde take away-sushi. Då fick jag en klubba :-)! Visserligen så kanske klubban och legvisningen tyder på att jag inte bara ser lite väl ung ut i deras ögon, men tänk då så många år av ungdom jag har kvar om jag flyttar dit!
Så moshi moshi från Helen-san.
|
20 MARS 2009 Var är våren? | Kommentarer: 1 st | Fick ett mess från min kompis Fredrik som jobbar i Karlskrona. Han hade sett blå blommor i parken. När jag tittar ut från balkongen på min park så ser jag bara snö.
Jag börjar bli lite smått oroad på allvar att vi inte kommer att hinna få någon sommar i år. Jag läste i tidningen häromdagen att vi inte har haft så här mycket snö sedan 1987 och solen gör ett jättebra jobb nu och skiner allt vad den kan och det tinar utav bara tusan, men det syns ju ingen som helst skillnad. Snöhögarna bara ligger där och vägrar att försvinna. Utom på vägarna och trottoarerna som i stället är fulla med blött grus. Mina svarta skor är alldeles grå och jag orkar inte försöka putsa dem mer nu. Den enda lilla ljuspunkten jag kan hitta är att vi troligtvis har fått ytterligare ett års uppskov på fästingar. Jag vet inte riktigt vad som är värst där faktiskt, fästingar eller vinter? Hur väljer man mellan pest och kolera?
Ibland önskar jag att jag hade kunnat förmå mig till att tycka om att åka skidor eller skridskor eller nåt sånt så att man i alla fall hade någon nytta av att man bor här för nu är det ju helt värdelöst.
|
12 MARS 2009 Remake please | Kommentarer: 0 st | Det finns säker de som (i alla fall bakom min rygg) har kallat mig en framstegsfientlig nostalgiker och till viss del måste jag nog tillstå att de kan ha lite rätt. En hel del grejer var faktiskt bättre förr; sifferbetyg, min kondition, världskartan (himla mycket lättare att hitta Sovjetunionen på en blindkarta än de två miljoner länder som tillhör det gamla öst).
Musik var också bätte förr, men det har jag tjatat om tidigare så jag tänkte faktiskt ta upp en grej som INTE var bättre förr nämligen filmer. Häromsistones såg jag Rob Zombies remake av Halloween och gillade den så mycket att jag kände mig nödd och tvungen att se om John Carpenters orginal. Big mistake. Hur många besvikelser tar det innan man lär sig att de allra flesta filmer gör sig bäst i salig åminnelse?
Det spelar ingen roll vad filmtyckare tycker och hur många plus och såna klappgrejer den än får "Rosemary's baby" är urkass! Det spelar ingen roll att det är Polanski som har gjort den. Den var säkert bra när den kom, men den håller inte idag. Samma med "Utvandrarna"; långsammare film får man leta efter, 20 minuters inzoomning mot Kristina som mjölkar en ko innan hon säger till Karl-Oskar att kon sinar och sen får vi se jätteläääänge ner i spannen på de stackars mjölkdroppar som kossan har pressat fram. Långsamt, teatraliskt och dåligt i största allmänhet.
Anledningen till att jag tog upp just dessa två filmer är att de är baserad på riktigt bra böcker och den dag en modig regissör vågar sig på att göra en remake så kommer jag att stå först i biokön.
|
19 FEBRUARI 2009 Höjden av lathet | Kommentarer: 1 st | I det Ljungmarkska hushållet är det mannen som står för matlagningen, i alla fall på vardagarna. Till stor det har det naturligtvis att göra med att han kommer hem från jobbet före mig, men jag vill gärna också gratulera mig själv till att jag efter flera års kämpande faktiskt har fått honom att tro att det är ganska roligt att laga mat.
Jag har alltså egentligen ingen rättighet att klanka ner på människor som fyller frysen med färdiga små portionsrätter som bara behöver stoppas in i mikron, men idag när jag var och handlade så fick jag faktiskt syn på något som jag för mitt liv inte kan förstå att det finns en marknad för, även om man inte är utrustad med en personlig kock som jag är. Helt seriöst så kan man köpa färdigblandad omelettsmet i tetrapack! En halvliter kostar 26 spänn! Är folk inte kloka? Hur svårt är det att röra ihop lite ägg och mjölk? Varför? Jag förstår inte. Det är ju inte ens någon tidsvinst om man nu inte är makalöst dålig på att knäcka ägg. Undra hur lång tid det dröjer innan barnmatstillverkarna ser att det finns en helt ny målgrupp? Det står nog inte på förrän vi kan köpa köttgryta med potatis och grönsaker i burk av familjestorlek. Färdigtuggad, bara att värma.
|
17 FEBRUARI 2009 Äktenskapligt dilemma | Kommentarer: 17 st | Nu har jag ett litet äktenskapligt dilemma. I söndags var jag inte riktigt i form då jag hade varit i finfin form på lördagen och tillbringade största delen av dagen i horisontalläge.
Min käre man hade dock energi värre än en duracellkanin och studsade runt i lägenheten och fixade med saker den raringen. Han tog dessutom på sig att ta hand om tvättstugan, något som har hänt färre gånger under våra år tillsammans än vad Shakin' Fredrik har haft en listetta. Han var verkligen jätteduktig och tvättade fem (5!) maskiner (något som han har påpekat ungefär så många gånger som Madonna har listettor) och jag är så glad att jag slapp.
Men. Stort men. Tro på tusan om han inte lyckades slänga ner min röda palestinasjal bland oröda grejer! Så jävla klantigt! Vad är det för fel på karlar? Jag trodde i min enfald att det bara var sånt som hände på TV och till och med då handlar det oftast om en liten strumpa eller nåt som råkar slinka med, men en hel palestinasjal! Den är ju för bövelen typ 1X1 meter, den borde vara svår att missa, allra helst med tanke på att den är i stort sett det enda röda plagg som finns i våra garderober. Så nu har jag alltså en röd palestinasjal och en som skiftar lite svagt i rosa.
Så frågan är ska jag fortsätta uppmuntra honom och säga hur duktig han var som tvättade eller ska jag skälla ut honom för att han var så klantig? Jag känner mig kluven.
|
11 FEBRUARI 2009 Transportmedel | Kommentarer: 7 st | Östersund är en bra stad att bo i på många sätt och vis, de största problemen uppstår faktiskt när man försöker ta sig härifrån. Jag föredrar att ta mig fram till fots. Nu funkar ju inte riktigt det om man ska längre än några kilometer och då återstår tre alternativ.
Bil är naturligtvis oerhört praktiskt på alla sätt och vis och man kan själv bestämma när man ska åka. Men det är så urtråkigt! Efter en timme förvandlas jag till en kissnödig åttaåring med myror i stjärten som undrar om vi inte är framme snart.
Flyger gör jag oftast om jag ska till Stockholm eller längre, men det gillar jag inte riktigt heller. Dels så är det extremt omiljövänligt och dels så är det läskigt. Vad ska man upp i luften att göra när man inte kan flyga? Men fort går det. I alla fall själva flygresan. Men innan man har tagit sig ut till flygplatsen, checkat in, oroat sig för att man har för mycket vätska i handbagaget, väntat tills vingarna gjorts isfria (eller vad det nu är som orsakar förseningen), landat, fått ut sitt bagage och tagit sig in till Stockholm så har nästan halva dagen gått.
Tåg hade kunnat vara ett alternativ. Det är mer miljövänligt än flyget och ganska trevligt. Om man har tid vill säga. Även om SJ nu påstår att man kör X2000 till Östersund så går tågen lik förbannat inte ett dugg fortare eftersom man inte har gjort något åt själva rälsen sedan Roffe Rallare byggde den för ett gäng hundra år sedan. Så där får man skaka fram i något som mest liknar en gammal godsvagn (nya fina vagnar finns bara i södra Sverige) i 50 km/h med ett halvt dagis av skrikande barn. Nej tack.
Jag önskar att jag hade en flaxkikare. Ni vet en sån som Bobo hade – ”vrid ringarna till max så de bildar ordet flax” och vips hade man flaxat dit man skulle. Det hade varit något det!
|
|
|
|
| | | | | |
|
|
13 000 besökare/mån!
|
